Skimmer. Ett inslag av livets goda.

I efterhand... från någon av de första dagarna på 2009

Det här inlägget har legat och väntat i bloggen... det skrevs vid nyår men ville inte bli publicerat då. Så vi tar det nu.

Nytt år- nya möjligheter. Med en sten i hjärtat som blandas med en lite för svag förtjuande känsla går jag in i det nya året. Jag tycker om att vara i min egen kropp när livet är så här elakt mot en, för jag vet att jag klarar det, jag vet att det är upp till mig hur jag ska hantera det och den där förbaskade känslan som finns med mig varje steg jag tar visar att jag orkar ändå, att jag vill få ut ännu mer av livet och att den här känslan faktiskt är en del av det hela.

Människan utvecklas, människan känner och till livet hör inte bara det fina och enkla. Jag tycker om att känna... Det hör till precis som alla känslor gör. Och hur jävligt det än är så brukar det alltid finnas massor med glädje där bakom, om vi bara kisar lite. Vi har alltid en kraft att påverka och det blir därmed ofta vad vi gör det till.

Det här mitt år, mitt år när jag ska leva själv för första gången på sex år, jag ska följa mitt eget hjärta och ta mig dit känslan säger, jag ska utveklas och jag ska leta upp nya vägar. Jag läser det där inlägget igen och försöker ta till mig Carolines ord "...Och jag vet inte hur många gånger jag varit så glad över att vara singel och bara få älska mig själv för den jag är..."

du är en sådan positiv människa erika - även i de svåraste stunder, när du är som mest ledsen finns ändå ett hopp i dina ögon. du vet att du är värd det bästa som livet har att ge, och det gör mig trygg. jag vet att du kommer att ta vara på ditt liv, på det bästa sätt som det bara går. det är en gåva att kunna se på det som du gör.



det finns inga hinder som du inte kan ta dig över för att vara lycklig och njuta av livet, för visst är det härligt att känna att man lever, trots att de känslorna ibland också gör ont...



älskar dig!

oj, det blev ett tommt inlägg oxå.

Erika du är så stark. Du är duktig som har tagit dig så långt. Du har haft det så jobbigt och än är det inte helt över. Men med en positiv inställning kommer man långt!



Om en vecka är vi i Bangkok, gaaaah! =)



puss och kram

Erika, du är så stark som orkar ta igenom dig det här utan att låta dig knäckas. Jag känner det du har känt men helt utan ljus, hur mycket jag än kisar och det är det som gör att jag tycker du är så förbannat stark för det är svårt att vända på olyckan till möjligheter som du gör. Det är beundrasvärt och något som jag ska sträva efter. Starka, kloka, fina du!



Du är värd det bästa!



kram och kärlek!

<3 väldigt fint inlägg erika! :D