29 januari 2009
Och så hade vi en stund igen. En stund som sa att här är jag nu och här är du nu. En stund som sa att vi är på helt olika vägar.
En stund där du visade mig vem jag är för dig. En stund där vi visade varandra vilka vi är för varandra. Vi visade varandra att det inte är som då.
En stund där vi sa hejdå. Ett hejdå som vi vet varar längre än det någonsin gjort mellan oss. En stund där kramar förmedlade sin starkaste innebörd. Vi ses i din lägenhet. Vi ses som dem vi är då, annorlunda, nya tankar, nya vägar. Konstigt.
Du har borrat dig in i mitt hjärta för att få stanna. Djupt, och så obeskrivligt starkt. För varandra ska vi alltid förbli desamma. Trots förutsättningar som kommer slita i oss. Föralltid desamma, jag önskar det. Ett band så starkt, men aldrig enkelt, alltid självklart men aldrig förgivet.
En stund där du visade mig vem jag är för dig. En stund där vi visade varandra vilka vi är för varandra. Vi visade varandra att det inte är som då.
En stund där vi sa hejdå. Ett hejdå som vi vet varar längre än det någonsin gjort mellan oss. En stund där kramar förmedlade sin starkaste innebörd. Vi ses i din lägenhet. Vi ses som dem vi är då, annorlunda, nya tankar, nya vägar. Konstigt.
Du har borrat dig in i mitt hjärta för att få stanna. Djupt, och så obeskrivligt starkt. För varandra ska vi alltid förbli desamma. Trots förutsättningar som kommer slita i oss. Föralltid desamma, jag önskar det. Ett band så starkt, men aldrig enkelt, alltid självklart men aldrig förgivet.
För det är bara när du visar mig som jag förstår, det andra kan jag inte läsa. Allt annat får mig att tro på en motsats, en motsats som är en ond fantasi. Men än måste något ur min kropp. En kärlek. En kärlek för stark.
I efterhand... från någon av de första dagarna på 2009
Det här inlägget har legat och väntat i bloggen... det skrevs vid nyår men ville inte bli publicerat då. Så vi tar det nu.
Nytt år- nya möjligheter. Med en sten i hjärtat som blandas med en lite för svag förtjuande känsla går jag in i det nya året. Jag tycker om att vara i min egen kropp när livet är så här elakt mot en, för jag vet att jag klarar det, jag vet att det är upp till mig hur jag ska hantera det och den där förbaskade känslan som finns med mig varje steg jag tar visar att jag orkar ändå, att jag vill få ut ännu mer av livet och att den här känslan faktiskt är en del av det hela.
Nytt år- nya möjligheter. Med en sten i hjärtat som blandas med en lite för svag förtjuande känsla går jag in i det nya året. Jag tycker om att vara i min egen kropp när livet är så här elakt mot en, för jag vet att jag klarar det, jag vet att det är upp till mig hur jag ska hantera det och den där förbaskade känslan som finns med mig varje steg jag tar visar att jag orkar ändå, att jag vill få ut ännu mer av livet och att den här känslan faktiskt är en del av det hela.
Människan utvecklas, människan känner och till livet hör inte bara det fina och enkla. Jag tycker om att känna... Det hör till precis som alla känslor gör. Och hur jävligt det än är så brukar det alltid finnas massor med glädje där bakom, om vi bara kisar lite. Vi har alltid en kraft att påverka och det blir därmed ofta vad vi gör det till.
Det här mitt år, mitt år när jag ska leva själv för första gången på sex år, jag ska följa mitt eget hjärta och ta mig dit känslan säger, jag ska utveklas och jag ska leta upp nya vägar. Jag läser det där inlägget igen och försöker ta till mig Carolines ord "...Och jag vet inte hur många gånger jag varit så glad över att vara singel och bara få älska mig själv för den jag är..."
Det här mitt år, mitt år när jag ska leva själv för första gången på sex år, jag ska följa mitt eget hjärta och ta mig dit känslan säger, jag ska utveklas och jag ska leta upp nya vägar. Jag läser det där inlägget igen och försöker ta till mig Carolines ord "...Och jag vet inte hur många gånger jag varit så glad över att vara singel och bara få älska mig själv för den jag är..."
