29 januari 2009

Och så hade vi en stund igen. En stund som sa att här är jag nu och här är du nu. En stund som sa att vi är på helt olika vägar.

 En stund där du visade mig vem jag är för dig. En stund där vi visade varandra vilka vi är för varandra. Vi visade varandra att det inte är som då.

En stund där vi sa hejdå. Ett hejdå som vi vet varar längre än det någonsin gjort mellan oss. En stund där kramar förmedlade sin starkaste innebörd.  Vi ses i din lägenhet. Vi ses som dem vi är då, annorlunda, nya tankar, nya vägar. Konstigt.

Du har borrat dig in i mitt hjärta för att få stanna. Djupt, och så obeskrivligt starkt. För varandra ska vi alltid förbli desamma. Trots förutsättningar som kommer slita i oss. Föralltid desamma, jag önskar det. Ett band så starkt, men aldrig enkelt, alltid självklart men aldrig förgivet.


För det är bara när du visar mig som jag förstår, det andra kan jag inte läsa. Allt annat får mig att tro på en motsats, en motsats som är en ond fantasi. Men än måste något ur min kropp. En kärlek. En kärlek för stark.

Kommentarer
Postat av: Karolin

Det hugger hårt i magen och hjärtat när jag läser det här, för jag känner smärtan lång väg och delar den med dig.



Lika mycket som du tänker på mig, lika mycket tänker jag på dig och varje gång jag gör det så undrar jag hur du klarar av att se det jobbiga så tydligt och förnuftigt som du gör. Du kommer att ta dig igenom det här och jag ska följa dina fotspår för du gör att jag förstår att det här går att överleva. Tillsammans kommer vi komma fram, till gud vet vad, starkare är starkast och med en tro på oss själva som vi (jag) nog inte ens trodde vi hade.



All kärlek till dig Erika!



2009-01-29 @ 20:39:19
Postat av: Karolin

Dessutom skriver du så förbaskat fint så jag blir yr!

2009-01-29 @ 20:40:15
Postat av: Erika

Ja gud vet vad vi kommer komma fram till Karolin. Starka och helt fantastiska tillsammans så ska du se att vi båda orkar och klarar det här. För jag tror på dig! Du vet det. Kärlek till min vän.

2009-01-29 @ 21:40:11
Postat av: Helenius

Erika! du förmedlar så starkt precis hur du känner. det når in i mig på ett sätt så att jag också kan förstå en del... jag vet att du är så stark, så stark, en fantastisk person som jag kommer sakna massor nu i två månader! jag är trots det såklart himla glad att du ska få göra den här resan. det är du verkligen värd. kramkramkramkram o kärlek!

2009-01-31 @ 16:11:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0