Skimmer. Ett inslag av livets goda.

Jag krigar mot mina känslor. Jag hör mig själv säga att vi inte kan finnas för varandra mer, inte som vänner när jag vill vara så mycket mer än din vän. Känslan av att ha gett allt och förlora än mer. Förlora allt som går. Att vi inte kan finnas för varandra mer. Sen saknar jag oss. Förjävla mycket. Utan att kunna göra mer.

Jag ser 26 oktober komma allt närmare mig och då skulle jag ha kommit så mycket längre än vad jag gjort. Då skulle jag vara där jag en gång var, innan allt kom tillbaka. Det var i maj.